Adam!,
du din gamla get!,
sa bonden ilsket
när den smet.

Stanna!,
låt bli grannens häck!,
ta genast raggen väck
Adam!

Adam,
mumsade ligusterblad,
bonden var ej glad
när den smet.

Anamma!!,
tänkte bonden argt,
häcken slutar ganska kargt
och lite veset.

Sluta!,
bonden kastade en sten,
studsade mot panneben
in i grönskan.

Adam,
denna gamla trötta get,
vände baken till och sket
fullkomligt i det!