Mina liv
har frusigt
Likt karamelliserade frukter
får sitt hårda skal

Och jag kämpar
för att inte brista sönder
För att
bilda högre murar

Men ingenting
blir densamma

Jag lägger
mina händer
Runt min stora tekopp
och värmer
Förfrusna fingrar
förfrusen själ

& när jag möter
mig själv i spegeln
Är det en främling
jag ser

För jag blir aldrig
personen som jag en gång var

Mina känslor
bara koagulerar
Och jag hinner inte vara med
innan allt är förmultnat

Det tar inte
många sekunder
Innan mitt liv
är ett minne blott

För jag förtvinar
under mitt hårda skal.