Vi tillhör en speciell grupp människor, vi timvikarier som jobbar nattetid på det lilla behandlingshemmet i Bergslagen. Längst ner i hierarkin, antas vi kunna allt, till lägsta lön. Vår eventuella fritid, är aldrig fritid värd namnet. Denna tid, är även den, arbetsgivarens tid. All planering får skjutas åt sidan till förmån för jobbet. Tackar man nej, är risken stor att det slutar ringa från behandlingshemmet. Vid ett sådant tillfälle är det bäst att börja ringa själv, helst varje dag om man vill ha något fortsatt arbete.


Vi antas ta samma ansvar och utföra samma arbetsuppgifter som en fastanställd men till mindre lön (om man nu inte tillhör de som kan tala för sig, för då kan man t.o.m. få högre lön än en fastanställd). Ändå anses vi vara så pass mycket bättre än de fastanställda att vi inte behöver fortbildas… Vi blir aldrig medbjudna på s.k. fortbildningsdagar (årlig fortbildning på konferenshotell) och inte på de kurser i t.ex. självförsvar som anordnas av behandlingshemmet heller. Jag utgår ifrån att vi vikarier antas kunna allt i alla fall.


Ja att jobba på natten innebär faktiskt att vi inte behöver någon s.k. spegling heller i.o.m. att dessa är förlagda runt kl. 16:00, då det inte finns några nattarbetare på behandlingshemmet. Skulle man någon gång fråga om det är aktuellt med ovan- stående utbildningar och sammankomster blir svaret med ett överseende leende;

- ”Ja men du är ju bara timvikarie”


Ja nu slutar en av ”de där timvikarierna” som inte behöver någon handledning av psykolog heller, utom när de fastanställda sviker… Då blir man uppringd i förväg och manad att gå på handledning;

- ”Ja för du ska ju ändå jobba sen på natten”


Detta gäller även nattmötena (jag har närvarit på ett nattmöte vid anmodan). Detta möte var i det närmaste en fars som gick ut på att tf verksamhetsansvarig och en avdelningsföreståndare informerade ur en diger lunta papper om hur allting stod till på det lilla behandlingshemmet i Bergslagen. Så ställdes frågan om hur det stod till på natten. Till slut tog en nattarbetare mod till sig och sa;

- ”Jo de e ju bättre än va de va förut”
- ”Nämen det låter ju bra…”, sa den tf verksamhetsansvarige och så var det natt-mötet avslutat.


När man börjar arbeta på behandlingshemmet ska man gå på introduktion. Detta innebär att man ska gå igenom en s.k. introduktionspärm. Man tilldelas också en introduktionsansvarig kollega som ska hjälpa en att ta sig igenom pärmen och svara på ev. frågor. Detta förfarande passar säkert alldeles utmärkt om man tillhör den fasta personalgruppen som jobbar dagtid, men som timvikarie (på natten) kan man inte utgå från att man jobbar tillsammans med sin introduktionsansvarige kollega hela tiden. Alltså läggs allt ansvar på den nyanställde vikarien att ta reda på allt själv.


Vi timvikarier förväntas också läsa oss till, all information ang. hela behandlings- hemmets ev. förändringar vid arbetspassets början… Vi ska också läsa oss till all info om alltifrån (livsfarliga) blodsmittor till hur man skall vara klädd när man arbetar. Vi ska kunna förändringar och uppdateringar i regler och lagar, allt ifrån regler för när en klient får spela TV-spel, till Svea rikes lag ang. förfarande vid omhändertagande av drogpåverkad klient. Vi förväntas också ledigt och lätt förstå det fikonspråk som förekommer i infoblad och på morgonrapporter. Om det inte är KIA, AFF och motiverade samtal dit, så är det ASI/MAPS och krimgrupper dit och det där vårdkedjeprojektet, det är viktigt det… Skulle man någon gång missa något får man klart för sig att det står ju i den och den informationspärmen;

- ”Det är bara att läsa innantill, det är väl inte så svårt”


För att inte tala om alla dessa P.

- ”Nä han är inte ett P13, för han har ett fastställt LVM, och på onsdag ska han på en P27:a till en gammal klient som satt här på P34:a för några år sedan. Huruvida han åker i en P18 vill jag låta vara osagt…


På tal om morgonrapporten så undrar jag vad nattpersonalen har för användning av informationen om vad som ska hända under dagen? Jag talar då inte om klientgenomgången utan vem som ska åka vart i servicegruppen eller hur många det är som ska äta på lunchen? Test av larmet känns också lite knepigt att närvara på. Man undrar också vad dagpersonalen har för användning av informationen för när varje klient har gått och lagt sig? Har verkligen hela personalgruppen nytta av att veta vem verksamhetsansvarig ska träffa under dagen eller i vilken stad samordnaren är på möte? Att höra hur mycket pengar det lilla behandlingshemmet i Bergslagen drar in pga. av sin ständiga överbeläggning och duktiga personal vill jag närmast beteckna som ett hån, med tanke på vilka argument som används i löneförhandlingar…



Vi timvikariers ev. uppfattning om hur verksamheten bedrivs och hur vi trivs på behandlingshemmet verkar inte heller vara av vikt. Jag tänker då närmast på den enkät som delades ut bland de anställda för lite sen. Denna skulle fyllas i av fast- anställda och långtidsvikarier. Vad vi timvikarier tyckte, var visst inte viktigt…


Nu vet jag egentligen inte vad denna text kan mynna ut i, kanske ett bättre förhållningssätt gentemot vikarier, nattarbetare och andra som jobbar kvar på det lilla behandlingshemmet i Bergslagen. Det kanske blir en tankeställare hur verksam- heten bedrivs. Den kan ju läsas med ett överseende leende.


- ”Ja men han var ju bara timvikarie…”