Hur fan kan du se dig själv i spegeln varje dag,

att du ens orkar slå upp ögonen om morgonen,

när du vet att du bara förstör din omgivning,

har du inte ens förstått att du är en cancersvulst

i mitt hjärta,

jag skär bort dig med slaktarkniven utan att bry mig,

det som är kvar när jag är klar är åtminstone friskt,

är åtminstone ärligt,

till skillnad från det gift som du försörjer mig med,

aldrig vill jag intravenöst känna dig igen,

för du förgiftar mitt inre till ett svart hav med din ondska,

dina lögner kommer till slut göra dig ensam

och hur mycket du än river i mitt inres väggar,

så kommer jag inte rädda dig.