jag dras med tröttheten
jag vet

jag måste göra den till en vän
jag måste finna orsaken

jag vandrar över ängar
jag ser solen
jag betraktar rosen som föds
jag känner vinden smeka mina vader

jag är ändå inte här

jag har hört
jag vet att det är möjligt
jag liksom alla
jag kan andas in skönheten
jag kan leva i det totala flödet

jag har bara glömt hur man gör

jag vågar inte än
jag är rädd för vad jag ska finna
jag går runt om
jag hoppar inte rak i

jag tycker om tryggheten
jag ogillar osäkerheten
jag stagnerar

jag fryser fast i illusion

jag vet ändå att sanningen bor i mig

jag vandrar himlajorden
jag är deppigt lycklig
jag vet

jag kommer se den en dag