Jag bad att få
återkomma
Hur det nu kunde
vara möjligt

I en sådan situation
är det praktiskt
Taget omöjligt
att hålla ordning på
orden
som delade sig
bland de som
satt med
belysta ansikten

Ingen kommer någonsin
att lämna rummet
Innan mitt hjärta
har lämnat
ut det som
Kommer att få
sin verklighets
Förankring i utrymmets
Tapetserade
form

Snubblar möjligtvis
orden
Men likväl är det så
Att det kommer
betyda
något


En tavla i periferin
sågs på ett
sätt som jag
Inte sett
den innan
Ett djup av vad
jag inbillade mig
Skulle sluka upp min
resterande
framtid