Kattan hon spann
och regnet det rann
ner i den spann
som var till för vann’.

Belåtet hon vidare spann
på linet som rann
från en annan spann
som liksom va’ grann.

Och när som hon spann
och vattnet det rann
så kom det en ann’
och de hjälpte varann.

Så linet spanns fram
och vattnet blev damm
och kattornas glam
tystna’...

...när månen kom fram.