Vi såg på varandra
och insåg
Insåg att allt började bli fel
Natten skrattade åt oss
Dagen dödade oss
Våra hjärtan höggs isönder
utav verklighetens val
Din själ brast och
flöt ut i det arga havet
Min själ stannade
kvar i ensamhetens mörker

Att lyssna på någon
som ville förklara
var som att lyssna på en gåta
ödet hade gjort vår väg
Att höra på någon
som ville berätta åt vilket håll
var som att gå vilse
vi hade visat oss omöjliga

De insåg att livet förändrades
Att man var tvungen att
låta livet leva
Inte låta mörkret hålla
fast en

Mörkret som dåtiden.
Ljuset som framtiden

De såg ljuset
Jag fick visat vart ljuset fanns

Jag befann mig på mittlinjen
Mellan de goda och de onda

Du stannade kvar i mörkret
Hos de onda
Hörde natten skratta
Fick leva kvar i mörkret
Verklighetens val blev
aldrig något för dig