staden har precis vaknat.
i nästan varje gathörn ligger ett 7eleven.
fönstren är placerade i rad.
mellanrummen är så jämna.
fönstren så rektangulära.
inget får sticka ut.
ett runt fönster skulle vara ett misslyckande.
en ful ankunge,
bland så många fina.
på gatorna, med de räta linjerna,
går de som styrs av samhällets tidssystem.
skyndar över gatorna.

Hässelby strand 5 min.
irriterade blickar.
fan, nu kommer jag två minuter försent till jobbet!
tunnelbanevagnen är som en bomb.
tickar iväg, station för station,
laddar sig full av resenärer.
medelålders tanterna blänger surt.
några pratar lite för högt.
en ung man har en barnvagn med sig.
barnet börjar skrika och gråta.
suckar går som en stöt genom tunnelbanans golv.
mannen försöker förgäves trösta barnet.
människor tittar bakåt på honom.
\"ska man inte ens kunna åka tunnelbana ifred?\"

en man stiger på vagnen.
i handen håller han en pressbyrån-mugg.
texten har nästan skavts bort.
han börjar sin färd genom vagnens små sittkupéer.
skakar muggen, det skramlar lite.
\"kan någon tänka sig att skänka lite pengar till en hemlös?\"
skrammel, skrammel.
när han närmar sig vänder folk bort sina huvuden.
kollar åt ett annat håll.
ett fåtal säger
\"nej, tyvärr.\"
då och då får han en krona av någon.
en tant stannar honom och säger
\"här får du en femma, men använd den till att köpa mat!\"
mannen tackar, tittar sedan snabbt bort.
fortsätter sin vandring genom vagnens små sittkupéer.