Ja, då är jag här då.....

Tillbaka till ensamheten. Min lägenhet.

Tom...ingen som kommer och möter mig vid dörren och håller om mig och kysser mig. Ingen att krypa ihop med i soffan på kvällarna.

Ingen att skratta med.

Ingen att gråta med

Ingen att bråka med

Ingen att bli sams med

Ingen som håller om mig när jag sover.

Inget bröst att vila mitt huvud på när jag ska soman...

Tomt och ödsligt....

Men jag antar att det är så här det ska vara. Jag ska vara ensam.....
För vad är kärlek när den bara knackar på ens dörr för att försöka fånga ens intresse. när det lyckas och har fått det den vill så går den igen...
det är inte värt att öppna dörren för kärlek. Det gör ont när slutresultatet blir detsamma.
Jag är trött på att det alltid går åt ett håll. När kommer någon att se mig, och våga stanna...för gott???
I am a damn good woman, and i deserve the best. I treat people the way that I want to be treated. What is so wrong whit that???

I just dont know anymore. I am lost in my own soul....trying to get out, be free....to be loved for who I am...NOT for what they want me to be....No mor charades....I want to live a good life...whit love in it...Someone that I can love, and somone that could love me......Is that so hard to love m ME ?!?!?!??!

Love keeps on tacking turnes around me...But I hope That the road will lead my my soon....
I want to be loved, and I want to love....I want my own family....I WANT TO BE HAPPY

GOT DAMNINT!!!!!

No i feel like shit alltså....lonley sucks big time...




I am tired that people comed in to my life...They say that I am an amazing perosn asnd so on. And then what?!?!?
I am a boring persun. I guess...
The real person that people will se, is the person who comes out when I feel "home"

I dont know if anybody understand this,,,,
Home is...where you can be exactley who you want to be. And they will love you just the same way, then before....That is tru friendship and respect........