Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrevs 9 juni 2007 - Funderar dock på om strofen: "och den sprängda var jag" ska vara kvar, den finns inte med i mitt nedskrivna original.


Sprängaren

Jag skrek,

skrek,

skreeek,

men du hörde ingenting,

för jag sade ingenting.

 

Du tog av mig min t-shirt,

jag hjälpte till,

mina ögon bad om nåd,

men du såg bara mina nakna

bröst.

 

Jag skrek mig hes inombords,

dina kyssar tystade mig

och din hand letade sig in.

 

Mina röda trosor drogs plötsligt

av,

jag kunde känna dina fingrar

där inuti mig

och jag skrek tydligt NEJ

men du hörde ingenting.

 

Du lade dig ovanpå,

kysste lätt min nacke,

letade dig nedåt

och inåt.

 

Jag ville springa bort

eller spränga,

men den enda som sprängde,

var du

och den sprängda

var jag.




Fri vers av Carin
Läst 651 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-30 19:51



Bookmark and Share


  *Camilla*
oj, den var också bra!
Jag tolkade den till något sorgligt
och inte sexuellt alls
men bara känslan av obehag och
att inte synas
bara utnyttjas

bra
Känner tyvärr igen denna känsla alldeles för bra :(
2007-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Carin
Carin