Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allergier, alkohol och hjärnsubstans

Mitt under den pollentätaste sommarmånaden, dyngrak på en misslyckad grillfest. Jag sluter ögonen under korta stunder för att försöka samla mig, och, på nåt sätt, lindra huvudvärken jag fått från den förfärliga technomusiken som spelats ända sen jag kom hit.

Jag andas in djupt och kontrollerar vilka som sitter vid bordet. Efter en kort stund kan konstatera att det är det vanliga kompisgänget, och jag roas av att Lukas, den fånen, sitter mitt i röken från grillen och verkar dessutom ha väldiga problem med sin allergi då han snyter sig hela tiden.

Jag tittar på Patrik som sitter mittemot mig, inte av någon direkt anledning utan mest bara för att ögonen råkar stanna där. Och eftersom den enda tjejen vi hade med oss på denna tragikomiska grillfesten verkar ha gått (risken finns att jag slumrat till en kort stund) finns det inte så mycket annat att rikta uppmärksamheten mot.

Patrik verkar tröttna på mitt menlösa tittande eftersom han plockar upp en flaska starköl från kylboxen och räcker mig den. Jag tar emot den med ett leende och hör samtidigt Lukas snyta sig än en gång. Kraftigare än tidigare.

Utan att göra nåt direkt motstånd flyter jag mentalt längre bort medan jag dricker ölen, jag försöker samtidigt få en bild av var jag befinner mig. I någons trädgård, en sommareftermiddag med en sol som går i moln hela tiden. Det finns en tallrik framför mig med resterna av något som jag ätit och, upptäcker jag först nu, Kristian som sitter bredvid mig och som har slocknat.

Det måste ha funnits en plan, tänker jag, någon måste ha tagit sig tid och verkligen funderat på hur man skulle kunna göra denna grillfesten så perfekt som möjligt. Trots allt är det kanske sista gången som \"gänget\" kommer att vara samlat då vi gick ut skolan för nån vecka sen.

Men som bekant, även de mest väl ihopsatta planer kan bli fel.

#

\"Pontus\", tilltalar plötsligt Patrik mig och väcker mig ur min trans, \"Vad ska du göra efter gymnasiet?\"

\"Åh\", säger jag och försöker samla ihop alla mina kringflytande tankar till en vettig, solid massa. \"Kanske vidareutbildning.\", säger jag fast får det att låta mer som en fråga.

\"Men är det inte försent att söka till högskolorna nu?\", frågar han.

\"Um.\", en nysning hörs från nånstans. \"Kanske det.\", säger jag och harklar mig.

#
Medan jag försöker trycka i mig ytterligare en öl för att bli av med vemodet som börjar byggas upp hör jag Lukas snyta sig, men en kort stund efteråt nästan ropar någon nåt som låter som \"Men vad fan\"

Jag vrider sakta och osmidigt på mig och ser att Lukas har något rött i sin näsduk. Rött och ganska mycket av det till och med. Jag ställer med ett lite märkligt lugn ner ölburken på bordet och tittar på honom. Tjocka, konstiga köttslafsor hänger ut från Lukas näsa och det verkar rinna ut ännu mer av dom, ner i hans knä och på hans t-shirt. Innan nån har förstått vad som egentligen pågår är han helt neddränkt i det.

Patrik blir det första som reagerar, han springer fram till Lukas och försöker torka bort köttslafsorna från honom, trycka tillbaka dem i näsborrarna som det nu rinner rikligt med blod från. Jag grimaserar ofrivilligt och märker att någon som jag faktiskt inte ens vet vem det är men som är i mitt synfält gör samma sak.

#

Senare, när ambulansen har åkt och de flesta av oss, dock inte jag och ett fåtal till, har på sig kläder nedsmetade med blod och någon annan kletig sörja, står vi och tittar frågande på varandra. Lukas fick dödsryckningar inte så många minuter efter att blodet hade börjat rinna ur hans näsa, och han försökte säga oss något innan han dog men vi kunde inte förstå vad han menade för hans strupe var helt fylld med blod.

\"Hm.\", säger en kompis som står bredvid mig, \"Hans framtidsplaner är i alla fall ordnade.\"




Prosa (Novell) av Daniel Nordström
Läst 402 gånger
Publicerad 2007-07-30 22:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Daniel Nordström