Jag har sagt till mig själv att nu får det räcka.

Det är bra nu.

Det tog sin tid innan jag förstod att jag behöver ingen för att vara älskad.

Jag älskar mig.

Eller, jag jobbar på det.

Nog för att det kan vara så att man vill mysa med någon man tycker om.

Men jag måste mysa med mig själv först.

Jag måste bråka med mig själv, älska mig själv, skratta med mig själv, gråta med mig själv innan någon annan kan få göra det.

Jag går på en rak linje just nu, och jag mår bra. Jag ser vart vägen går och det finns inga farliga kurvor.

jag behöver inget säkerhetsbälte på den här vägen för jag vet vart jag ska.

Jag vet att det är dags att älska mig själv.

Och jag startar nu.