Har du hört historien om den ensamma flickans själ.
Den vandrade runt i staden med satan hack i häl.
Vandrade tyst på tå.
Andades tungt, men fortsatte gå.
Den matta kroppen ignorerade minsta ljud från en motorbåt,
och det kritvita ansiktet dolde hennes gråt.
Hon letade efter villan där mannen skulle bo.
Mannen hon skulle skrämma livet ur och få sin ro.
Mannen som tog hennes liv.
Mannen som högg ihjäl henne med en kökskniv.
Mannen som var gift med hennes mor,
och far till hennes bror.
Mannen som sa att han älskade dem.
Men som svek och lurade i sitt eget hem.
Rädslan hade växt i honom varenda dá.
Men ändå slutade han inte att våldta.
Ingen förstod hur han egentligen var.
Alla trodde att han bara försökte vara en bra far.
Den arma flickan vågade inte säga ifrån.
När hon kom till skolan tyckte hon att alla såg på henne som ett äckligt hån.
Ingen visste vad som pågick,
men vart hon än befann sig fick hon en äcklad blick.
Alla retade henne och ingen ville vara hennes vän.
Men ingen visste vad som skulle hända sen.
Han fick det att se ut som självmord.
Två knivhugg i magen innan hon förblödde på deras köksbord.
Alla tyckte det var så uppenbart att hon tagit sitt liv.
Den tystlåtna, magra flickan som blev retad i skolan hade ju så många motiv.
I två år gjorde hon inte annat än löd.
Men till sist orsakade hennes motstånd också hennes död.
Nu återstod bara en sak innan hennes tid på jorden var över.
Nu kunde inget hjälpa honom, inget gömställe och inga fyrklöver.
In i dörren till helvetesporten skulle han få stå på kö.
För den som mördar utan motiv är själv dömd att dö.