Jag vill lära mig hata. Hata den jag egentligen älskar.
När den jag älskar gör något dumt så vill jag kunna hata honom för det.
Men det är lika hopplöst som det är att få frisören att förstå
hur man vill ha håret.

Det går bara inte.

Jag tar i allt vad jag kan
och försöker komma på alla negativa saker om honom,
men allt jag kan tänka på är hur mycket jag älskar honom.

För det är ju det jag gör,
älskar honom av hela mitt hjärta.

Jag älskar honom så mycket att jag går sönder.
Men det värsta är inte att jag älskar honom så mycket att jag går sönder.
Utan det värsta är att han inte bryr sig ett dugg om att det snart bara är små bitar kvar av mig.