Döden skrattar åt
oss

Han lever i minst
tusen år
till
på vår naivitet

Han skrattar
vid övergångsställen
vid korsningar
vid dåligt byggda broar

Han skrattar
när folk gifter
sig under tvång

Döden ler
när vi ber om mer
tid

För då
håller han redan lien
hårt i sin hand

Döden
har ett förbannat
roligt
jobb

Men ack
så ansträngande

Tur att
han inte har
ett hjärta