Så många gånger som du sårat mig.
Du har inte riktigt förstått det själv,
men du ska veta att det gör riktigt ont.
Orden bara rinner ur din mun.
Men det du inte tänker på är att dom träffar mig rakt in i hjärtat.
Jag klagar mycket på mig själv, jag vet.
Men dina ord hjälper mig inte för det.
Att du talar om för mig att jag är fet.
Jag kan lova och svära att det gör bara ont
och allt blir ännu värre.
Jag blir ledsen och tröstar mig själv genom att äta mer.
Då ser du bara någon som blir fetare och fetare.
Det kommer fram en person som du bara kommer att hata mer och mer.
Jag vill kämpa men jag måste få ta den tid som jag behöver.
Jag behöver ditt stöd och din kärlek,
men jag behöver inte de där orden.
Det är de orden som gör mig ännu fetare
och gör mig illa långt in i min själ.
Jag kommer klara det här någon gång det kan jag lova.
Men jag vet att det kommer att ta tid.
Jag har kämpat länge nu men alla försöker hjälpa på fel sätt.
Istället för att försöka hjälpa så lyckas ni att stjälpa.
I så fall kan ni lika gärna strunta i det, ni kan lika gärna glömma allt.
Att jag någonsin ens bett om er hjälp.
Då vill jag klara detta helt själv, utan er någonsin vid min sida.
När tårarna en gång har runnit ner för min kind hur kan ni då göra samma misstag igen.
Det är inte en gång utan ni säger det gång på gång.
För varje gång så sårar det mig bara mer och mer
och magen växer mer och mer.