det är nu som
den här deppigheten, vad man ska säga
att vara ledsen
har övergått till illamående
min kropp reagerar

det är som att nån har lärt den
hur den kan hjälpa mig
fastän den är jag
jag tror att jag är två

varför kan jag inte bara skrika?
varför ligger allting under
så långt ner
och långt bort
jag vill bara skrika ut allt
få det ur min kropp
inte virvla runt i mitt huvud
inte multipliceras och adderas

slå mig tills allt rinner ut
tills det jobbiga inte finns där inne längre
slå sönder mig och krossa det onda
jag vill inte dansa runt i det längre
jag vill inte.