Många moderna författare skriver idag om viktiga existentiella frågor som berör människor oberoende av bakgrund. Ett exempel på dessa böcker är Zadie Smiths Autografjägaren och Paul Austers New York trilogin. De behandlar på olika sätt livets frågor och berättar båda en historia som förmedlar ett budskap till läsarna. Sättet att skriva och utrycka sig på skiljer de olika författarna markant åt och även valet av tillvägagångssätt för att få fram respektive budskap. Trots skiljaktigheterna har dessa böcker en gemensam nämnare. Då berättelserna symboliserar livets svårigheter och vanliga människoöden kan det påstås att de i grunden har samma tema. Genom att jämföra böckernas syn på livet och karaktärernas olika sätt att hantera motgångar i livet framgår det både likheter och olikheter. Hur är karaktärernas livssyn och vad vill författaren visa med detta? På vilka sätt kan man se liknande tankar hos författarna i fråga om budskap och vad har samhället haft för inverkan? Att även fråga sig vad jag som läsare kan dra för nytta av den kunskap jag har fått av att läsa dessa böcker är relevant; hur angår budskapet mig och hur kan det ändra mitt sätt att tänka kring livet?

Smiths bok Autografjägaren handlar om Alex-Li Tandem som är en relativt nedgången och deprimerad person som dränker sina problem med sprit. Han livnär sig på att sälja autografer, men medan han ger folk en bit av kändisvärldens skimmer och glamour är hans eget begär av ett helt annat slag. Han vill själv träffa den eftertraktade fyrtiotalsskådespelaren Kitty Alexanders och få hennes autograf. Smith skildrar på ett trovärdigt sätt olika personligheter och alla livets baksidor. Samtidigt som hon använder sig av ett extremt levande och modernt språk lyckas hon skildra tragiska omständigheter på ett skickligt sätt; ”De dödsjuka och vansinniga. De talar rakt ut i mellanplanet med ögonen beslöjade av ett slags hinna, som en seg ogråtbar tår, och de plockar förstrött med händerna på bröstet .” Hon lyckas även fånga Alex-Lis besatthet som gör att allt annat i livet kommer i skymundan vilket är någonting som även återspeglas i Austers bok New York trilogin. Boken innehåller tre berättelser om olika personer men som på ett eller annat sätt påminner om varandra. Namnen återkommer på karaktärerna i de olika delarna vilket gör att man som läsare förstår att Austers berättar en historia som egentligen handlar om tre olika stadier i livet i en och samma persons liv.

Den första av delarna handlar om Quinn; en ensam författare som lever genom sina rollfigurer. Han tillbringar större delen av sitt liv promenerandes längs New Yorks gator ”Världen fanns utanför honom, omkring honom, framför honom, och den hastighet med vilken den hela tiden förändrades gjorde det omöjligt för honom att uppehålla sig någon längre stund vid varje enskildhet. ” Det är en berättelse som skildrar en människas förvirring i denna värld där alla vandrar ensamma på stadens gator, på väg någonstans utom räckhåll. Detta är idag ett typiskt storstadsfenomen, det är lätt att känna sig ensam bland tusen andra människor. Auster menar på att det moderna samhället lämnar människor isolerade och utanför. En sen kväll när en kvinna ringer och frågar om Quinn är detektiven Paul Auster tar han chansen att låtsas vara någon annan för att bryta det tråkiga mönstret i sitt liv. När författaren på detta sätt tar med sig själv i historien gör han den mer mystisk och intressant. Han utmanar och vågar använda sig av metoder som andra författare sällan gör. När nu Quinn låtsas vara Paul Auster, slutar det med att han förlorar allt som en gång var hans liv. Han har utgett sig för att vara någon han inte är under alldeles för lång tid att det nu inte finns något att återvända till. Budskapet som Auster för fram med detta är att ens liv endast är uppbyggt av sköra byggstenar som lätt kan falla samman. Det märks att Auster är född i dagens samhälle då han hela tiden tar upp problem som är aktuella. Quinn framställs som en man som är besatt av att ha kontroll över varje del i sitt liv vilket medför att han glömmer bort varför han lever. Att ha kontroll över sig själv och kunna behärska sig är någonting som idag värderas. Genom att visa baksidan på detta fenomen kritiserar Auster de normer som finns samt de regler som måste följas för att passa in. Quinn försöker att hitta ett liv som är acceptabelt men slutar övergiven och galen i en gränd. Inte förrän vi är oss själva helt och fullt kan vi få ett liv vi är nöjda med. Genom att gå den väg Quinn valde kan det inte sluta annat än olyckligt, han hanterade sin eländiga livssituation genom att förtränga den. För att kunna bli lycklig krävs det att vi går till botten med de problem vi själva har och försöker lösa dem. Då Auster tar upp viktiga existentiella frågor kan hans historier tolkas utifrån vars och ens livssituation och det går att dra nytta av det man som läsare själv väljer att se i hans böcker. Även människor i framtiden kommer att vara kapabla att relatera till hans böcker. Samhället förändras men inte livet i det stora hela.

De karaktärer Auster målar upp är ofta relativt vanliga men gör alltid de besynnerligaste saker allt efter historiens gång. Med detta vill han visa att även de mest civiliserade personerna i världen kan, med påtryckningar från olika håll, ta sig till med vad som helst. Detta märks även i Autografjägaren då Alex-Li försummar viktiga beståndsdelar i sitt liv på grund av sin besatthet. Han struntar i sin flickväns pacemakeroperation för att åka till New York där han har en chans att träffa Kitty. Han har skickat brev till henne ända sedan han var tretton år och har äntligen fått svar. Nu vill han besöka Kitty och när de möts i New York visar det sig att hon aldrig fått tillgång till hans många brev förrän alldeles nyligen. Hon har blivit väldigt tagen då Alex-Li har utarbetat en viss strategi i sitt brevskrivande. Han försöker att beröra henne och skriver som om han beskrev hur hon fungerar och tänker i olika situationer; ”Kära Kitty! Hon besöker en stad full av secondhandbutiker. Inne på ett bageri ler hon överrumplad, oförmögen att mota bort tanken att alla går i alla andras kläder .” Att någon annan kan ha tillgång till ens innersta tankar kan upplevas fascinerande då alla ständigt har en mängd associationer som vi aldrig delar med någon annan. Varje människa är som en egen värld och ingen annan än vi själva kan någonsin känna oss fullständigt. Detta är någonting som många anser skrämmande och när Alex på detta sätt visar att han förstår Kitty så till den milda grad att han vet hur hon tänker i alla möjliga situationer blir hon extremt påverkad. Att vi själva alltid kommer att känna oss själva bäst är en insikt som vi förr eller senare får. Denna vetenskap kan vara smärtsam då vi lätt kan känna oss ensamma och utelämnade, det är omöjligt att återberätta hela sitt liv för någon annan i detalj och att dela med sig av varje liten tanke vi har. Det vi oftast diskuterar och pratar om är nya tankar vi har kring olika saker som berör vårat liv. Det är inte ofta som vi berättar exakt vad vi tänker på när vi står i kön för att köpa bröd. Utan denna kunskap är det inte möjligt att kunna sätta sig in i en annan människas tankebanor fullt ut, och därför är Alex träffande beskrivningar häpnadsväckande.

På detta sätt beskriver Smith det vardagliga livet på samma gång som hon skildrar allting som rör sig där under. Alla tankar och känslor spelar lika stor roll som det yttre händelseförloppet. Detta är någonting som även kan kännas igen på Austers sätt att skriva. I den andra delen i New York Trilogin är det en man som hyrt en detektiv för att spionera på sig själv, med det syftet att endast då han kan se svart på vitt vad han har gjort varje dag kan han känna att han lever på riktigt. Det är här lätt att dra en parallell till dagens samhälle. Auster menar på att många människor behöver bekräftelse för att känna att deras liv är någonting värt. Vi bryr oss så mycket om vad andra människor tycker om oss att även då vi valt att leva ett liv i ensamhet måste vi ha någon som är medveten om att vi lever. Ens liv är endast någonting värt i andras ögon, vi har glömt att leva inifrån och ser oss själva endast utifrån andras perspektiv. I dagens stressade samhälle har vi försummat att tänka efter själva, vilket Auster visar med detektivens roll och tankebanor. Han får mycket tid för sig själv och kan först då reflektera över vad hans liv egentligen är uppbyggt av. Det är svårt att veta sin plats i världen och i Auster bok blir detektiven förvirrad; ”Han har fått veta tusentals fakta, men det enda det har lärt honom är att han inte vet någonting alls ”. Att inneha kunskap hjälper inte. I slutändan är det sitt eget hjärta vi måste lyssna till. Ibland gör vi galna saker som inte leder någon vart och hamnar i återvändsgränder vilket tvingar oss till att fundera vad vårt liv egentligen består av och vad det är vi håller på med.

Austers budskap är alla framförda med hjälp av symbolik medan Smith skriver på ett mer jordnära och levande sätt med många humoristiska inslag; ”Med en passionerad, dramatisk gest reser han sig upp i sina grå kalsonger som vägrar att visa en för situationen erforderlig passion och dramatik (hopkorvade kring ena benet och försvunna in därbak) ” Trots skillnaden i skrivandet märker man som läsare att båda på ett konstfullt sätt visar på hur vi idag lever våra liv. Båda har påverkats av samhället och beskriver hur människor kan hamna snett och tappa bort sig själv i denna stora värld, där alla är upptagna av sig själva, och har glömt bort vad att hjälpa andra betyder. Många sidor av livet behandlas av dessa två böcker och det är ingen svårighet att relatera till dem. Livet framställs flertalet gånger som ett stort mysterium och Austers beskrivning i den tredje och sista delen klargör detta budskap; ”Alla orden var välbekanta för mig, och ändå verkade de så egendomligt sammanfogade, som vore deras innersta avsikt att upphäva varandra… varje mening raderade ut meningen före, varje stycke gjorde nästa omöjligt. Därför är det underligt att det kvardröjande intrycket av detta anteckningsblock är en känsla av stor klarhet. ”Alla försöker vi utforska livet och genom att göra till synes omöjliga saker kan vi ibland få grepp om vad det egentligen handlar om och vad meningen med livet är. Den insikt jag som läsare fick genom att läsa dessa böcker var att livet är oändligt stort, jag kan aldrig med säkerhet veta vad som kommer att hända mig nästa dag. Även fast jag kommer att stöta på motgångar utvecklas och växer jag som människa av allting jag tar mig för. Jag kan lära mig extremt mycket genom att aldrig säga nej till någonting och ta alla chanser och tillfällen som erbjuds. Dessa historier har fått mig att inse att ibland kan en tråkig händelse föra med sig någonting gott. Det är oftast vid tragiska omständigheter vi får en tankeställare och inser vad livet egentligen är värt.