Det ramlar in fastrar och farbröder, mostrar och morbröder, kusiner och en snorig tremänning. Strömmen fortsätter av ingifta och nästan ingifta, så som faster Ellas makes äldre bror med fru, barn och ett barnbarn, snorigt det med. Farmor och farfar är redan placerade på varsin sittvänlig pensionärsstol inbegripna i ett vilt samtal med mormor. Morfar lyser med sin lyckliga frånvaro. Han ligger tryggt begraven på kyrkogården här bredvid, långt bort från allt oljud och socialt kladd. Den snoriga tremänningen planterar sin kladdiga hand i min.
- Jag måste pinka!
Men pinka då ditt äckel, tänker jag. Lyckligtvis blir jag räddad av min yngre systers f.d. makes flickvän som förbarmar sig över monstret. Jag själv tar med mig två glas champagne och smiter iväg och idkar socialt umgänge med morfar.