Totalt kaos styr mitt huvud.
Den jag en gång var är borta för alltid.
Försummad,äcklig, grotesk och hatad. Jag gjorde mig av med mig själv som avfall. Någon som var mindre värd.
Ett litet djur som fick sin omgivning att titta med äcklad uppsyn för att sedan vända bort sina huvuden.
och nu skäms jag.
Vem kan jag låta få veta allt?
vem kan jag vara ärlig mot?
Kommer dom kasta iväg mig som avfall precis som jag gjorde?
Kommer dom känna samma hat, samma äcklan över den jag var och den jag har blivit?
Kommer dom känna samma uppgivenhet?
För vad kämpar jag för egentligen?
Finns det något att hålla fast vid?
Letar jag desperat efter anledningar som inte finns?
Jag är paralyserad, fast i totalt kaos.