Dina läppar gick aldrig att försegla
men mig kysste du bara
undanhöll verkligheten
Och jag lär aldrig veta
om det var skammens solfjäder
du viftade med framför din leende mun

Jag minns hur du berättade för mig
att tomten inte finns
hur du planerat dina ord
Kanske var det just där
du berättade allt

Minns den akuta känslan
och hur du liksom bad om ursäkt
för bedrägeriet

Det var nog värre för dig
Jag var ju bara en åskådare
du en aktiv deltagare