Jag rids inte längre av nattens maror
Har inget stoft att väva drömmar av kvar
Bakom slutna ögonlock finns bara mörker
Finner ingen vila i kung Morfeus sal

Slår upp mitt fönster och beskådar
Stjärnor fästade med silvertråd
I sammetsnatten bak månens slöja
Göms drömmars svar så långt ifrån



Att drömma gjorde mig till människa.
Då är frågan –
vad är det som finns kvar?