Jag kan se när du är olycklig,
Jag kan känna din smärta inombords,
Jag kan tänka hur din klump i halsen gör ont,
Jag kan drömma hur tårarna fyller dina ögon,
Jag kan smaka hur tårarna blöter ner dina torra kinder,
Du går undan när ingen ser,
Du släpper in allt,
Men ingenting kommer ut du vill vara ensam,
Men vill ändå berätta för någon,
Rödslan tar över allt,
Och ditt inre finns fortfarande kvar i dig,
Det ända som är kvar är modet,
Modet om att våga.