Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tystnaden breder ut sig i takt med att mitt hjärta slutar slå.


Du kväver mig,
som om jag ramlat ner i ett hål i isen och inte kommer upp igen.
Hålet som var så stort,
men jag hittar det inte.

Det är kallt här nere,
kallt och mörkt.

Desperat letar jag efter en öppning,
så att jag kan komma upp till ytan.
Men du bara pressar mig neråt.

Snart kan jag inte hålla andan längre,
jag kommer drunkna.


Jag kommer försvinna,
ingen kommer hitta mig.








Här på botten är det kallt,
och tystnaden breder ut sig
i takt med att mitt hjärta slutar slå.



























Fri vers av lakrisfantomen
Läst 280 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-22 00:10



Bookmark and Share


  Inkarasilas
Syrgas! Drunknande text,
helt svart av ångest och jag slänger mig i, igen.
Gillar tystnaden, och hålet, oh, svart som fan.
Snyggt stilat!
2007-09-22

  Tuzze87
stark sorglig dikt,,,, försök komma upp o andas!
2007-09-22
  > Nästa text
< Föregående

lakrisfantomen