Del III
En kärlek.


De går längs stranden.
Hans hand i Hennes.
Hennes hand i hans.
Vågorna slår mot stranden och är beredda att vi vilket ögonblick som helst sluka Hennes fötter.
Men han är redo att rädda Henne så fort de kommer förnära.
Ingenting får skada Henne.
Men skulle Hon göra desamma för honom?

Han får inte bli sårad en gång till.

All lycka rinner av honom.
Osäkerheten tränger sig på.
”Tänk om...” försöker han skuta bort,
men det är försent.
Hans grepp om Hennes hand hårdnar.
Det vandrande paret stannar upp.
Hon är så vacker,
så oskuldsfull och fridsam.
Dagens sista solstrålar träffar Henne i ögonen,
och Hon blir tvungen att kisa för att kunna se honom.
Han har en enda tanke i huvudet.
Den bultar så febril att det gör ont.
Med darrig röst får han fram orden...

Lämna mig aldrig...

Tårarna bränner i hans ögon.
Om Hon bara visste,
om Hon bara kunde förstå,
hur innerligt han menade de orden.
Han tvivlar.
Förstår Hon verkligen?
På en sekund nu,
kan allt förändras.
Hon tvekar.
Allt kan förändras,
när som helst.

Han ångrar sig genast.
Orden bultar,
spänningen mellan dem växer.
Han skulle aldrig sagt någon,
men han var tvungen.
Orden bultar.

Hon håller om honom,
hårt och länge.
Han nu så bleka, stela ansikte börjar mjukas upp av tårarnas fall.
Hon släpper honom.
Tar en tår på sitt finger.
Den glittrar på Hennes lena hud.
Hon kysser fingret mjukt och ser honom djupt i ögonen.





Just i det ögonblicket var hon
svårare att beskriva än en solnedgång.









Kärleken kommer,
en vacker dag.
Den kommer fylla ditt hjärta.
Du kommer bli hel igen.
En vacker dag.