Dimman var ogenomtränglig och den immade igen min själ. Jag tappade förmågan att veta vad som var rätt eller fel. Vad som kändes bra och vad som inte kändes bra.
Dimman täppte igen mina lungor. Med blodet pumpandes åt fel håll, med förvirrade ögon mot dödens golv. Och jag hoppar...
länge,
ångerfullt
och fastfrusen i ett ögonblick.
För jag kommer inte tillbaka.
Jag kommer inte leva.
Jag kommer inte att leva i ett mörker byggt på dina lögner.