Jag är förlorad i betongens land
Mitt liv slits i stycken och trasor
En efter en kryper rädslorna fram
Och spelar på känslor och fasor

Jag vill förtränga det trista och grå
Men allt lyser bara igenom
Mitt gamla och hoppfulla liv vill jag få
Men allt lyser bara igenom

Mitt öga har spruckit, mitt ansikte brann
Mitt liv har just runnit ifrån mig
Vad var det nu för lycka jag fann?
En kort, nu hann mörkret ikapp mig

Betongen har härdat, min dröm blivit is
Och psyket är bittert och sprucket
Min tillvaro rasar för minsta bris
Den hemlöses öga är drucket

Förlorad i oändliga tunnlar av svek
Och mosad av tusentals fingrar
Försöker att vandra när månen är blek
Och ormarna ljuger och slingrar

Vad har jag gjort för att brytas itu?
Av slumpen är gamarna svarta
Jag vet vad jag söker, men vart ska jag nu?
Från ögon så mörka och matta

Det susar från fläkten, blott natten är stum
Därute syns inga som våndas
Vill rensa mitt sinne från ångest så tung
En känsla jag burit sen måndags

Godnatt nu och slumra och snusa och gny
Inatt ska du renas och glömma
Imorgon ska världen så vakna som ny
Och männskan ska åter få drömma

Bläcket har torkat på någon sekund
Texten finns kvar som ett minne
Från något som kändes av någon en stund
Och bleknade bort ur hans sinne