är på väg genom höstdagars skimrande slöjor
dit bort in i längtans labyrinter
vill vara naken intill känna önska
slukad obelaggd  och befriad
av din förmåga att ge
att dela med dig måla verkligheten
där du som resedan bjuder skönheten
och din enkelhet att beskåda

så läggs du för mina ögon
att på silverkantade grönskimrande fat
förkunna det du är däri
en härlighet att önska utöver
smaker av honung stilistisk sötma
bortom tanke för läppar fyllda
att smälta där de rinner
blandat med jord över tankarna

där faller inte fruktan
den följer dina ord
binder min blick till närvaro
där jag bjuds smaka
vildapel
du skönhet ögonsötma i avstånd
där vilar jag tanken
under din närhet av flöden