Jag har hört att tanken,
flyger lätt som löv för vinden.

Min tanke sjunker, som en sten i djupet.
Och drar mig med, oerhört längt ned,
dit jag inte vill, aldrig varit....
Så svårt det är att komma loss, jag drunknar, kvävs.

Kan man sluta tänka?
I så fall skulle jag. Visst kan tankar vara,
fina och fantastiska, men också hemska och förödande,
rent av dödande, för verkligheten.

Tanken som en flykt, ifrån livet,
en minerad fristad i det inre.

Kan man fly från sig själv?
Jag önskar man kunde,
springa fortare än tanken,
lämna allt bakom sig och börja på något nytt,
tanklöst.