du måste blivit tokig av att vara för dig själv
instängd i ett kaos av måsten
du hyvlar vidare med huvudet högt
släpad bakom tidens vagn
fast du är ensammast i världen
och hungrar som en varg

man hör det i telefonen att, skeppet sjönk
innan hon ens fattat att det flöt
du flyter runt och tar aldrig steget
tänk om hon ändå fick veta
att du ligger sömnlös i natten
hon skulle falla pladask

våra stigar är inte raka det har klargjorts för
men bakom varje liten kurva
gömmer sig troligen en dröm
när utvärderingen ramlar
mornar med för mycket sömn
då du nyss fått nått ditt

sluta inte kämpa du blir tröttare då en nu
måste komma bort ett tag
inte ett enda verktyg inte ens ett borr
göm dig glöm all kontroll
hon kommer aldrig ihåg dig sen
resan spelar ingen roll