när

en inkunabel
vittnar om tid

den var
så i sammanhanget
ovetande
om dagar

när yxor formades
och resliga skuggor
blev boningar
i evig
tid

idag

just nu
när fukten
letar sig upp
utmed stövelskaften

kylan

som äter liv

känner han stigen
krympa
till ett
avtryck

skört
blir mötet
var sekund
värd
att vårda

då
du öppnar

och bjuder honom
ett sista stilla
leende

lägger tanken
runt honom

i honom

---

jag är trött nu

vill sova

lite