Här sitter jag i kväll,
som alla andra kvällar
och tittar ut på livet.

Tittar ut på allt som rör sig,
allt som leker.
till månens sken.

Ett par dansar på ängen några meter bort,
de ser ut att ha det bra där,
det är de två mot världen.

Någonstans långt borta
hör jag en hund som skäller.
Den kanske har fått upp ett spår.

Allt det här ser jag
med vidöppna ögon.
Inget undgår mig.

Men jag kan inte se
vad det är som sitter precis framför mig,
bara på någon meters avstånd.



En människa,
som ber om hjälp.
Som ber om tröst när livet är hårt.

Men jag klarar inte av
att trösta någon,
när allt runt omkring mig är så bra.

Så denna stackars människa,
som allt har gått snett för,
får ingen hjälp av mig i kväll,

och inga andra kvällar heller.





För just nu ser allt så fint ut,
och då kan inte denna människa komma in och förstöra.