då
han öppnade dörren
var stegen
riktningen
redan utlagd

regnet
var en olustig
dimma
i det stora sammanhanget

en del

lika ointressant
som orsaken

som namnet
han bar

i sinnet
bilder
påklistrade utan val

att
tidig morgon
var i rörelse
av skuggor beströdd

märktes

lika lite
lika tyst

som hud
nu mötte kyla

där tankarna
blev regndroppar
på resa
från blicken
utmed
mot mark

hans tanke
vek av

nu

lika dunkel
vaknar han
var morgon

samma resa

beslutet
aldrig ogjort
finns där
som hinkar tynger
nacke

men något starkare
höjer han blicken

---

solen

behöver inte lysa
från himmel

värme kan växa