Jag lägger upp mig för dig så du kan dissikera hur du vill.
Jag sträcker fram mitt hjärta mot dig så du kan göra vad du vill med det.
Men det fungarar ändå inte.

Knivarna är inte vassa nog och slipen står så långt bort och hjärtat
ja, hjärtat blodar ner din nya jacka.

Så synd.

Jag lägger inte upp mig eller ut mig mer. Jag öppnar mig inte längre men ibland är det svårt att hålla inne. För jag vill ju att du ska lyckas.

Så synd.

Nu får du skära i farten när jag gå förbi, nu får du sträcka dig efter mitt hjärta. Men det fungerar ändå inte.

Inte för någon av alla.

Så synd.