hon står under bron regnet faller ner, När hon står under bron är hon skyddad, Hon har stora hål i dom slitna jeansen. hon blundar sammtidigt knyter handen hårt.

Hon vill slå
men hon har ingen kraft i armarna.
Hon hatar minnen. Hon kom för att försvinna för ett litet tag,

Han viskade lugnt i mitt öra
- jag ber dig, släpp min hand.
Hon ville krypa ihop,
hon kände deras sparkar, deras ord.
hon lät världens buller försvinna..

hon slöt ögonen och tänkte på allt det goda.
hon hörde rytmen av sitt eget hjärtas slag..då hon sjöng en melodi som länge
ekat i hennes huvud, andas hjärta andas...

Hon förstår att varje ord och varje tanke bara var ett rop på hjälp..
hon behöver hjälp men hon vägrar inse det.