Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Förvirring.


En trasig max.

Hur svår är jag?
Jag står här med öppna armar.

Vill du ha mig svår att läsa?
Jag slår mig blint omkring.

Var det kärlek?
Jag inbillar mig en tyst tröskel.

Är rosen full av törnar?
Jag slingrar mig fast tills blodet mitt flyter ut i dina händer.

Tårdrypande, fastkravlande, dödslängtan när den är där.
Ge mig åter livet, gång på gång, finn livet igen.

Inte längre, blodet gjuter sig fast i dina händer och hjärtat du klamrar dig fast vid skrumpnar.

Jag vill inte vara mer. Inte den du tvingar mig vara.

Säg nej, eller säg inget alls.
Säger du nej, ta mina ögon åter.




Fri vers av Ymje Sköld
Läst 461 gånger
Publicerad 2007-11-17 03:27



Bookmark and Share


  systra
aj, aj, aj...
Vackert, svidande..
Rubriken säger nästan lika mycket som texten..
Sår kan läkas, men ärren finns alltid kvar.
2007-11-26

  Michaela Dutius
Kärlekens lidande ...älskar ...älskar inte...bra skrivet
2007-11-17
  > Nästa text
< Föregående

Ymje Sköld
Ymje Sköld