kär i kärleken
eller bara i mig själv
Hur som hellst är jag törstande
på uppmärksamhet
beundran
avgudan
när jag är nöjd så lämnar jag
men med en tomhet som är olidlig
varför så rädd
varför vilja så högt
när det ändå är meningslöst
Jag torkar innombords
rädd för att aldrig mer känna något
rädd för att hamna i den högen \"bortglömda\"
Ändå så självgod och oöverkomlig
som om jag vore bättre än resten
För att jag ler och är snygg
Ger mer än jag tar
Ingen vet men kanske anar
När alla vänder sig bort
Jag i smyg sneglar på värmen som rymms där
Men som jag inte kan nå
Vågar ta
Tror att jag får
Kärlek
Vem uppfann det
En fysisk känsla
En längtan av någon intill
Jag har den inte
Hade den förut
starkare än något annat
Men jag blev inlåst
Han som inte hade ett eget liv

Nu vågar jag aldrig igen
Han släckte mig
Så totalt
Känner mig som tusen år
Men är så liten
Så ung
Ändå så redo att se mer av mig själv

5 år
5 år
5 år
var det bara vi
Nu delade
Isär
Två liv
Skönt
Lever otrygg och rädd
Ibland stark och fin
Ibland så lycklig över att allt är över
att jag kom ut på andra sidan
i behåll
Ibland när han ringer
Känner ingenting
Men om jag står på ICA
Morötter och Broccoli
Kan smärtan lamslå mig
Helt plötsligt
Inte smärtan av honom
Utan av allt det som var vi

Aldrig mer våga igen

Nu in i duschen
Upp tidigt imorgon
Kommer kännas bättre då
Idag var det grått

Men det går över
Det går alltid över....