Vi var på en perrong,
och mitt i vårt samtal slängde du dig ner
på rälsen
innan vi hann avsluta samtalet
och vi blev nog lika förvånade båda två
Och vi upptäckte tåget i samma stund
och jag såg skräcken i våra båda ögonpar
Du han skrika att du ångrade dig,
flera gånger skrek du det
hjärtskärande
när du försökte rulla undan från tåget
Och sedan försvann du under
och jag började skrika
att det var mitt fel
gång på gång
skrek jag det
Mannen som kört tåget klev ur
och satte sig bredvid mig
helt lugnt
Han konstaterade bara att givetvis var det mitt fel
Sedan drogs du fram
oskadd
Det var ett snällt avslut på en hemsk dröm
men jag vaknade innan samtalet var avslutat

Jag tänkte på vad vi skrek.
Och jag tänker att jag kan ångra saker.
Men det var inte mitt fel,
att du hoppade