Hon sitter på sin säng.

Stirrar in i spegeln.
som om hon aldrig tidigare sett sig själv.

Inser hon nu att än är det inte för sent?

Att hon fortfarande
åtminstonde kan försöka
att älska?

Hon sitter i sängen och stirrar in i spegeln
hon har börjat hata
stängt av allt annat.

Basen dunkar, och blir snart ett
med hennes sköra hjärta.
Snart dunkar de i samma takt
har samma känsla

Hon klarar inte att gråta
Så slår hon

Knogar mot betong.
Det svider, men hon ger sig inte
Hon slår och hon slår
Det blöder nu

Nu är hon nöjd, för denna gången