min handläggare gav mig ett tips efter ett möte häromveckan
\"ta av dig det där du har i läppen, chefer gillar inte sådant... \"
och jag tittade på honom
\"alltså j a g har inget emot det, men jag vet att på intervjuer så stör de sig på dem\"
Och jag frågade honom vart gränsen isåfall skulle gå. Skulle jag behöva göra en operation för att de föredrog större bröst och kanske bleka håret ljust för att göra dem till lags.

Han berättade då en historia om när han arbetade på ett företag och chefen kom in och frågade vem som ägde bilen... han svarade att det var han och chefen förklarade att han fick hitta någon annanstans att parkera eftersom bilen var så ful att han inte ville ha den parkerad på hans företags parkering. Han tittade på mig som att det var någon form av likbördig berättelse och att jag nu skulle känna respekt och lita på allt han sade...

Jag sade att han var rätt korkad som gjorde det. Jag skulle ha begärt en ny bil av chefen om han störde sig så mycket på den.

Min handläggare gillar mig inte...


Jag känner inte att jag vill jobba på ett företag där ledningen är så korkad att de tror att en piercing avgör hur kapabel jag är att sköta mitt arbete.

Vill man förändra en inställning, precis som svarta en gång i tiden var tvungen att göra så krävs det att man får ta stryk ibland.

Det kräver att man måste jobba dubbelt så hårt, precis som invandrare får för att bevisa att man gör ett bra jobb.

Och man måste få acceptera att höra en del skit men samtidigt har man ett ansvar för att inte låta sig bli sparkad på... precis som alla har.


Borde det inte innebära att man går under yttrandefriheten snart, att man snart blir lagligt skyddad mot trakasserier fast det borde snarare handla om att folk blir skyddade från sig själva för om det fanns en sådan lag så slapp de göra bort sig själva så jävla mycket...

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Svar till Hope med X:

Självklart är man en produkt i ett företag, det jag ifrågasätter är skäligheten i att välja bort en produkt av ett skäl som inte har någonting med företaget att göra...
eller t.o.m. friskheten hos en chef för ett företag som välja bort en person som kanske är så enormt mycket mer kompetent än någon annan just p.g.a ett sådant skäl.

Om en blek fröken Sverige var enormt insatt i piercingteknik och kunde en massa andra saker om matrial och olika typer av piercingsmycken och annat kring området... plus att hon var duktig på att hantera kunder och var allmänt professionell och en perfekt piercingbutiksmänniska.... så skulle jag höja temperaturen åtta grader och sätta ut massa stearinljus i butiken för att göra allt så varm som möjligt för henne... för jag gillar verkligen inte rosa ;)

nej, skämt åsido... jag skulle inte ha några problem med den \"typen\", om hon var en duktig arbetare och jag kom bra överrens med henne... hon skulle bli anställd om jag kände att hon var det bästa för mitt företag.

Det är just det jag hänger upp mig på. Att folk inte ser till det bästa för deras företag. Jag menar inte att folk måste anställa folk för att de har piercingar, de kan vara menlösa, hopplösa, lata arbetare för det... men jag tycker inte att en arbetsförmedlare ska gå ut med att man inte får ha en piercing om man söker jobb för då får man inget.

Det kan aldrig bli en förändring om folk inte vågar...