man knäcker fibrerna i trät
omformar
till papper sedan

allt finns kvar men
oformat

med logiska resonemang
formar jag nytt
som ekvationer som går ut -
väger lika tungt på
båda sidor om likhetstecknet

nu är himlen full
av fåglar som valt en riktning
eller har en riktning
och molnen hänger tungt på
båda sidor om elledningarnas parallella linjer

jag vickar med tårna och
känner utrymmet mellan
väggarna i skorna
vad jag har att röra mig på
blint i mörkret

nu är jorden full av fötter
(den här gången
nämns ingenting
om riktning)

man har knäckt fibrerna
blött ner pappret
sett det lösas upp

kartan är en blöt massa som
kan bli en boll
att leka med
kasta fram och tillbaka mellan
ställningstaganden och
plötsliga infall mellan

avstå och erhålla

vad det än blir -
väger lika tungt
går ut

mina dagar är redan nedtecknade
i Livets bok

och Livets bok är nedsänkt i vatten
flyter vilar på vattnet
medan den sakta löses upp

men nån vet vad som stod där

tanken finns men utan form nu
stammarna böljar sig i vinden

visa mig något
nytt igen nu