Ta min hand, visa mig vägen
Snälla du!
Led mig bort från denna trista vardag
Låt mig se dagen, ljuset
Ja! Befria mig från syndens bittra slöja

Mina minnen håller mig fast vid
min sargande tillvaro.

Mina kedjor blir allt tyngre
och de håller mig fast
vid livet

I mina egna tankars förtryck
dömer jag min själ till livstid
Mina egna fördomar får mig att vilja vara din,
för evigt
Min själ gråter ut syra
så att mitt ansikte förtärs
Min ångest trängs inne i mitt kranium
så mycket att mitt hjärta känner av ett
tryck,
ett tryck som får mig,
att höra ropet från din avgrund

Jag vill skrika
Jag vill låta denna ljuva doften
av dig komma mig nära
Jag vet att detta är min enda utväg,
min sista chans att sudda ut,
att täcka över mina scharlakans röda synder

Jag orkar inte mer!
Öppna din port.
Låt mig in!

Ja, visa mig vägen
Vägen till ditt rike, ditt hem
Min evighet

De flesta själar ryser bara vid namnet av dig
Skräck syns i deras ögon,
vid beröring av din judalika kyss
De flesta vill inte veta av dig
Ja, jag skäms, att även jag fruktade ditt namn
Tills jag insåg att du,
ja du, hade nyckeln till min frihet.

Även om inte jag får se dig än,
Vet jag med säkerhet att
vare sig nu eller i min ålderdom
kommer jag att omfamna din frihet
För inga omvägar finns det
Alla stigar leder till dig
Och på något sätt känns
Du som hemma.
(somehow
it feels like home.)