Tiden är människans okontrollerade objekt
Ibland ter den sig på ett sätt vi aldrig upptäckt

Och nu när den nära inpå henne är och bara går
Förstår hon att, ja nu har det snart gått ett år

Hon frågar fortfarande hur du mår
Nu vet hon och du vart ni står

Ett år känns skrämmande
Vet inte om du ser vad du lämnade.

Nu när allting ter sig på ett sätt som då
Ja, det är då hon inte vet hur hon ska må

Hon gick på vägen till det nya och lämnade det gamla
Den hon mötte där fick henne av en illusion att ramla

Och vart står hon nu, hon undrar
För hennes hjärta, alla du och du, ni plundrar

Hon tror det kallas vilsen när man inte hittar dit man ska
Känns som att hon inte längre vet hur den här vägen ska va

För hon är för dej och dej en själ flytande i ingenstans
Vill inte längre jaga för att få vara en del i en dans

För hon kan inte längre ta några steg på vägen
Även om hon springer, slår det tillbaks i alla lägen

Hur ska nästa år bli
Hon vet inte längre innebörden av ordet vi.