Pelle plutt och Herr Ingenmansland borde gå hem tänkte bryggan i solskenet. Eftermiddagen slutade bränna och försvann bakom björkarna bort till höger.
- Herr Ingenmansland, tror du inte fiskarna tänker som oss när de simmar? Tror inte också de att de är ensamma under en matta av vackert, skimrande, guppande solstrålar mot vattnet?
Herr Ingenmansland med scarfen doppade tårna i vattnet såg stenarna under bryggan. Är man konfunderad är man oviss. Är man oviss är man osäker och ganska liten i världen för tillfället. Det visste stenen.
- Pelle Plutt. Vem har sagt att du är ensam? Bakom din päls finns en själ och ibland ett vägskäl. Det finns solstrålar i vattnet och jag tvivlar på att du inte hör syrsorna sjunga. Fiskarna i vattnet vet mer än oss Pelle Plutt.
Solen på himlen ler när Ingenmansland pratar, detta är bara en av deras dagar vid ån. Vissa dagar går solen ner tidigare för att höra bättre vad Herr Ingenmansland säger och hur han lär sina vänner.

Pelle Plutt. Oviss som få, ibland. Rullade bilvägen hem.
- Herr Ingenmansland sägs vara högre än taken om man ger honom beröm. Sa vägen under hans kropp.
- Men han sägs vara visare och klokare än alla delfiner du träffat och alla ugglor du kommer tala med. Fortsatte vägen.

Pelle Plutt väntar varje dag vid ån. Herr Ingenmansland reser över världen på en kvart.
- Herr Ingenmansland, är det sant att det finns lika mycket sanning bortom kullarna som det finns ”krig” och osämjan? Det är svårt för mig att förstå vad bilderna på kriget i min hjärna säger. Sa Pelle Plutt
- Ingenting är värt att veta om krig. Samtidigt som det enda som finns i deras hjärtan är svart. Om de inte vetat om det hade de aldrig haft några. Om de inte vetat vad krig var, skulle de aldrig startat ett.
Bortom kullarna där borta, där finns solnedgången bara några millimeter över grässtråna och där finns den värme du känner även här vid ån. Vissa är för rädda för att gå över där men jag lovar att du ska få lära dig flyga högt, högt!

Pelle Plutt stirrade ner i vassen och vattnet i mellan det. Såg hur himlen speglade sig.
- Vet du vad de som krigar inte förstår? Fortsatte Herr Ingenmansland tillbakalutat
- Jo, svarade Pelle Plutt. Världen är inte olika element utan allt speglar sig i allt och alla människor är inte mer än speglar av varandra. Jag ser vattnet i vassen och hur himlen speglar sig i det. Jag hör hur vinden blåser sånger från havet och värmen är varje dags present från solen. Det där med krig och att kriga måste vara en motpol till all våran värme som vi fått av naturen.

Och där. Mitt i ingenstans. Vid ån med det stilla vattnet. Med kvällssolen i ögonen och fiskespöet i handen, med vassen vid sidan av bryggan och med ängen och vägen bakom föddes den första sanningen väl värd att tänka på. Av en liten plutt och ett ingenmansland