små tankar fragment formade
och ur tomhetens rum läckte tårar
som samtidigt åt ur känslans insjöar
klädd av drömmar till endast
kala kvistar återstod
en påminnelse om tankens
betydelse att uthärda
en av alla dessa stora lögner

att den självvalda ensamheten
kan vara vidunderligt skön

den hade han ätit sig mätt på

nu återstår bara benen