Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kustlinje


ogenerat fläker landskapet ut sig
stilla i tusen år
inte dolt under människohand
den här gången

men under min hand
följer motorn linjen
- fast den gula, förutbestämda

du skrattar mig rakt
upp i ansiktet
rakt in
i tankarna

på radion växer avståndet
(screaming commercials)

och jag ska
pressa kroppen
mot marken, ytan









Fri vers av ≈
Läst 510 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-27 09:57



Bookmark and Share

  Anna Frölander
jag är här och läser igen... tänker att det ligger något hemligt i och kring dina ord, det känns att läsa och jag får bilder men det glider fram och tillbaka som en i tät dimma och jag tycker om det. att det inte är helt självklart, att det är mer än bara ord.
här ser jag en karta, en väg att följa, genom landskapet, förbi människor och man vet inte var man ska, förutom bort, vidare, in i något annat. slutraderna är så starka och vackra. att hitta tillbaka till sig själv, känna sin kropp mot marken, mot vägen.
2008-02-15

  Mr. Andersson
Du är en vind för mitt hjärta, där dväljs dina ord. ett saknat rum fylls..

Tack,

De skänker, du ger.

Din vän// Martin
2008-01-26
  > Nästa text
< Föregående

≈
≈