jag är ensam
men jag är okej
inser allt jag behöver
är min egen hand
som kan leda mig hem
mina drömmar
ger mig hopp
aldrig mer om kärlek
men om allt annat
jag alltid har önskat
jag kan allt jag vill
vill jag inte så
kan jag inte
ska
tro på mig själv
för jag kan
jag är fin
och ingen man
behöver ge mig
ömma kyssar
de är och förblir
ändå en menlös
känsla inombords
likgiltligheten omkring
mina axlar ett ständigt
påminnande om
vad jag inte kan känna
men
det gör mig starkare
för var dag som går