Det fanns en familj i ett rött litet hus;
Dem lever nog kvar om i fönstren syns ljus.

Fan själv kom till gubben och vrålade Buh!;
\"Jag skal ta med nån\' från familjen din nu.\"

-Ta ej med min son för Knoget är stort,
Jobb finns på gården som måste bli gjort.

Ta hellre min fru, för gudarnas skull;
Med tur får du glädje värt mera än gull!

Fa-an tog kärringa uppå\' sin rygg;
Så nöjd att va elak och nöjd att va\' stygg.

När dem sen kom fram, till landsvägens skäl;
Sa djävulen \"fan-du!, Din last är rejäl!\".

När dem väl kom fram till helvetets port;
han sa: \"eld\' nu upp\'na, allt fett och all lort.\"

En fa-an kom fram för att kärringen kärna;
hon tog till sin fot, och mosa dess hjärna.

Fler djävlar kom fram för att kärringen tygla;
Men kvinnan hon sparka\' tills alla hon prygla.

Helvetet började smått att förfalla;
-Pappa! Kom hjälp oss! Hon mördar oss alla!

Upp ur jorden flög Fan, så att det braka ;
-Jag ändrar mig göbbe, ta tanten tillbaka!

-Vad får jag för att, ta\'na hem till mitt bo?;
-Jag lovar ej mera än själarnas-ro!.

\"Jag har alltid vart djävul,\" sa fan och skaka;
\"men ej sett på fan, förns\' jag mötte din maka\".

Jag vill aldrig mer stöta på denna häxa!;
Ni besöks nu ej åter, det äro min läxa.

Gubben gav gumman en lång stadig kyss;
För vem ordnar avtal som det han fått nyss?.

Fruntimmer är alltså bättre än män;
de kan hamna i helvetet men sen ta sig hem!