Återigen har jag sett en strävan från en individ som i slutet ändå vill vara som alla andra. Folk säger att det är fel att dömma, jag säger att det är fel att glömma. Lever ett förflutet och är inte nära slutet. Ingen kan mätta min ångest, min besvikelse, mitt liv i denna tid. Har ett hjärta att tömma och två att fördöma. Så jag ber dig nu från mitt hjärta att du mig glömma, så att jag kan somna i den dröm där mitt hjärta en gång brast